Jag minns känslan när jag som barn satt vid skrivbordet i min mormor och morfars sovrum med en outtömlig hög av skrivarpapper till mitt förfogande - tryckta med Göteborgs Hamns blå logga. I skrivbordslådan fanns en massa spännande pennor som vi inte hade hemma. Det fanns till och med en gammal flaska med skrivbläck, men den fick jag lova att inte öppna och jag öppnade den inte. De andra kanske lagade mat, eller kollade på TV på nedervåningen. Jag satt där uppe i timmar, trygg av ljudet från deras avlägsna röster och av värmen från skrivbordslampan. Varje nytt pappersark var laddat med förväntan. En tom yta för mig att fylla med vad jag ville. Och det jag tyckte allra mest om att fylla pappren med var människor. Glada, ledsna, arga, klappande på hundar och kära som höll varandra i handen. Jag gav dem stora ögon, små munnar, små ögon, stora munnar. Och även idag är det just karaktärer jag älskar att skapa.

Jag tycker om när saker inte är för tillrättalagda, och gillar särskilt att använda mig av färgpenna och blyerts där pennstrecken får spreta. Jag jobbar också gärna in handskrivna texter i mina bilder. Spänningen som uppstår i kombinationen mellan text och bild är rolig att laborera med. Jag är även verksam som filmklippare, så berättelser är en väldigt stor del av mitt liv. Ibland låter jag också filmens och tecknandets världar mötas i skapandet av små animationer. Jag har bl.a. gjort kortfilmen Getting Over Dave ( 2008).